Om vi bara vore häftigare...
Rasmus och Marcus är på Nordic Game så jag tänkte vara lite duktig.
Igår kom jag på att "ojdå, vårt kök skulle ju behöva pimpas lite och vi har ju inga gardiner.. äsch, jag går och köper några billiga lite kvikt".
Jo tjena, först kolla hemtex men usch och nej där är allt så dyrt och jag vill inte lägga ut för mycket om det skulle visa sig att Rasmus och Marcus hatar dem. Så jag går det till fyndkällarn, rotar bland deras gardiner i en halvtimme. På den halvtimmen hinner jag bestämma mig tre gånger. Den sista gången hittade jag de perfekta, gömda lägnst bak. Går till kassörskan och frågar om de har ett paket till (vi har tydligen två fönster). Kanske det säger hon och får rota igenom fyra stora jäkla lådor som står under en massa små. Under tiden kommer hennes man fram och säger att hon måste ta över kassan igen, han måste gå. Men hon letar ju gardiner till mig och ber honom vänta ett tag till och ett småtrumpet gräl bryter ut.
Oavsett hittar hon inga gardiner.
Nänä, det ar ju tråkigt men då får jag ju ta ett par andra då, letar och letar, föreställer mig köket och är nästan lipfärdig "det finns ju inga vettiga jävla gardiner!!". Bestämmer mig för ett par, ångrar mig, tar ett par fulare men mer neutrala och köper dem snabbt som fasen för att jag inte ska hinna ändra mig. Halvägs ut... ser jag gardinerna upphänga och kommer då på att det är ju det paret jag tänkte ta först som är bäst. Går tillbaka och byter gardner.
Hemma åker de upp under hot och de passar inte skitbra, men de är fina så jag är nöjd. Pojkarna får banna mig gilla dem när de kommer hem. Så enkelt är det bara.
Igår läste jag också ut sista delen i "Den mörka materian", har sträckläst de två sista på tre eftermiddagar, jag har varit så fast att jag knappt levt i denna världen. Jag grät som ett småbarn, det var för hemskt hur den slutade, jag var så ledsen. Är fortfarande helt förstörd idag och helt omotiverad. Fast jag älskade dem också, bland de absolut bästa böckerna jag någonsin läst/raceat igenom. Sen såg jag att han skrivit fortsättningar på dem men jag vette fasen om jag orkar, jag pallar inte med ett sånt här emotionellt äventyr till.
Jag kanske borde lära mig att inse när det bara är en bok?
