Snart sprängs något <3
Något överdramatiskt titel men ändå så sann, snart sprängs nog faktiskt något. Om det inte redan har gjort det. Varför? För att de senaste veckorna har varit bland de skevaste i mitt liv och så mycket sammanfattades den här helgen. Jag har gått igenom ett så brett känslospektrum att jag klarar mig utan några känslor alls ett tag nu, tack.
Hemtentan var över i fredags och den tömde mig på i stort sett allt jag hade i mig, alla murar, all energi, bara allt. Det är så löjligt men jag har lagt in så otroligt mycket i att klara den så när jag väl skickat in den, skickade jag också in allt vett jag haft. Och tur är väll det, för även om helgen blev knäpp på så många sätt så har jag kommit fram till så mycket och för första gången på länge fick jag gråta de där tårarna som jag hållt inne på så länge nu.
Jag har varit lycklig, tom, sorgsen, arg, sentimental, ärlig, oärlig, lättad, rädd, stark, förlåtande och trött, så galet trött. Jag har också blivit avskydd, misstrodd, ömkad, klappad, sjungen för och komplimenterad. Men framförallt har jag blivit älskad, så galet älskad.
Detta, tillsammans med en rejäl fylla har gjort att jag kunnat öppna munnen och säga vad jag funderat på månader, att jag har varit i en uppförbacke ett tag och jag tror det kommer dröja länge innan jag når krönet. Men insikten har gjort att tankar börjat formas om vad jag kanske borde göra, vad jag borde söka efter och i vissa fall bara att jag borde söka. Imorgon blir det Lund igen och början på ny kurs vilket känns rätt tungt men jag har även andra saker att göra vilket jag hoppas kommer leda till ett och annat leende.
Nu när jag har fått stilla mina tankar lite så är det dags för en fantastisk ny bok "Människor det varit synd om" där Per-Otto "Prutten" Hyland hitintills leder ligan.
Godnatt stora, stygga världen
Hemtentan var över i fredags och den tömde mig på i stort sett allt jag hade i mig, alla murar, all energi, bara allt. Det är så löjligt men jag har lagt in så otroligt mycket i att klara den så när jag väl skickat in den, skickade jag också in allt vett jag haft. Och tur är väll det, för även om helgen blev knäpp på så många sätt så har jag kommit fram till så mycket och för första gången på länge fick jag gråta de där tårarna som jag hållt inne på så länge nu.
Jag har varit lycklig, tom, sorgsen, arg, sentimental, ärlig, oärlig, lättad, rädd, stark, förlåtande och trött, så galet trött. Jag har också blivit avskydd, misstrodd, ömkad, klappad, sjungen för och komplimenterad. Men framförallt har jag blivit älskad, så galet älskad.
Detta, tillsammans med en rejäl fylla har gjort att jag kunnat öppna munnen och säga vad jag funderat på månader, att jag har varit i en uppförbacke ett tag och jag tror det kommer dröja länge innan jag når krönet. Men insikten har gjort att tankar börjat formas om vad jag kanske borde göra, vad jag borde söka efter och i vissa fall bara att jag borde söka. Imorgon blir det Lund igen och början på ny kurs vilket känns rätt tungt men jag har även andra saker att göra vilket jag hoppas kommer leda till ett och annat leende.
Nu när jag har fått stilla mina tankar lite så är det dags för en fantastisk ny bok "Människor det varit synd om" där Per-Otto "Prutten" Hyland hitintills leder ligan.
Godnatt stora, stygga världen
Kommentarer
Trackback
