10:e juli ffs!
Att vilja ha en speciell någon och sakna en generell någon är ju två ändå rättså skilda saker. Ändå blir det nog ofta samma sak och man kastar sig in i dumma och meningslösa grejer man egentligen inte vill.
Undrar om man fattar sådant själv innerst inne eller om man helt och hållet lurar sig själv? Och hur länge kan man lura sig själv isåfall?
Det borde ju bero på hur pass uppnåelig personen i fråga är tycker jag. Är han/hon för lätt att få så borde man ju upptäcka rätt snabbt vad man egentligen tycker när man träffar denna människa. Eller är det kanske bara jag som känner av sådant? För andra kanske det är så att man bara ställer in siktet på någon som får bli både den generella och speciella någonen och sen är det bra med det. Oavsett om det inte är helt "rätt" för det blir det kanske ändå aldrig? Det är ju jäkla praktiskt får man erkänna. Kan man då alltså lära sig älska vem som helst?
Och är sådan obsessing det kan bli av detta, är bra för att låta tiden gå och ha lite mys eller är det bara läskigt? Frågan gäller då uppenbarligen tiden efter högstadiet.
Såg nyligen exempel på detta och egentligen är det ju inte så farligt sålänge inget händer right?
Jag är trött och vill egentligen inte sova så detta inlägget kan vara knepigt. Men desto bättre.
Undrar om man fattar sådant själv innerst inne eller om man helt och hållet lurar sig själv? Och hur länge kan man lura sig själv isåfall?
Det borde ju bero på hur pass uppnåelig personen i fråga är tycker jag. Är han/hon för lätt att få så borde man ju upptäcka rätt snabbt vad man egentligen tycker när man träffar denna människa. Eller är det kanske bara jag som känner av sådant? För andra kanske det är så att man bara ställer in siktet på någon som får bli både den generella och speciella någonen och sen är det bra med det. Oavsett om det inte är helt "rätt" för det blir det kanske ändå aldrig? Det är ju jäkla praktiskt får man erkänna. Kan man då alltså lära sig älska vem som helst?
Och är sådan obsessing det kan bli av detta, är bra för att låta tiden gå och ha lite mys eller är det bara läskigt? Frågan gäller då uppenbarligen tiden efter högstadiet.
Såg nyligen exempel på detta och egentligen är det ju inte så farligt sålänge inget händer right?
Jag är trött och vill egentligen inte sova så detta inlägget kan vara knepigt. Men desto bättre.
Två dagar kvar
Sen är det den 10:e juli! Mellan 10:e och 15:e kommer intagningsbeskeden komma. Det här är faktiskt sjukt läskigt. Sjuuukt.
Och på tal om sjuk fick jag mitt jäkla magont i måndags natt igen. Åh vad jag hatar det. Sur och irrterad och sen dåligt samvete för att jag missade jobbet. Menmen bättre nu iallafall.
Åh hoppas jag och alla härliga människor kommer in. Håll tummarna.
Och på tal om sjuk fick jag mitt jäkla magont i måndags natt igen. Åh vad jag hatar det. Sur och irrterad och sen dåligt samvete för att jag missade jobbet. Menmen bättre nu iallafall.
Åh hoppas jag och alla härliga människor kommer in. Håll tummarna.
Mornin
Idag vaknade jag alldeles för sent. Avskyr att vakna sent även om det är välförtjänt. Man förlorar så mycket av dagen och går omrking med en konstant stresskänsla i magen flera timmar efter att man vaknat. Jag hade egentligen tänkt gå upp realtivt tidigt och sen bara slappa innan jag högg tag i alla saker jag behöver göra men nu får jag nog skippa mitt slöande. Eller?
Oavsett hur det slutar så gjorde jag iallafall pannkakor idag och upptäckte mitt i processen att mjölet var slut. Jäkla skit tänkte jag och leta som en galen efter en sista liten mjölkhög någonstans men som ingenstans stod att finna. Då uppenbarade sig lösningen för mig när jag kollade i hyllorna, för även om vi inte har vanligt mjöl har vi en drös av potatismjöl. Det fanns ju egentligen inget val och jag ville ha min pannkakor så potatismjöl blev det. Tyvärr ingen hit, det är bland de läskigaste pannkakorna jag har gjort sen jag och Gustav gjorde med lakris och grejer i. Sega och konstig smak. Man får väll se sig som en matlagningserfarenhet rikare iallafall.
Oavsett hur det slutar så gjorde jag iallafall pannkakor idag och upptäckte mitt i processen att mjölet var slut. Jäkla skit tänkte jag och leta som en galen efter en sista liten mjölkhög någonstans men som ingenstans stod att finna. Då uppenbarade sig lösningen för mig när jag kollade i hyllorna, för även om vi inte har vanligt mjöl har vi en drös av potatismjöl. Det fanns ju egentligen inget val och jag ville ha min pannkakor så potatismjöl blev det. Tyvärr ingen hit, det är bland de läskigaste pannkakorna jag har gjort sen jag och Gustav gjorde med lakris och grejer i. Sega och konstig smak. Man får väll se sig som en matlagningserfarenhet rikare iallafall.
Sena funderingar
Jag har i den här helgen kommit fram till hur stolt jag är över mina närmaste vänner Alexandra och Ivan vilka båda är verkligt starka människor. Jag har även fått mig ett par rejäla tankeställare, vilka värker, krånglar och kittlar.
