mentalflykt

Nu när jag är arbetslös och inte studerar något blir det en del dötid, inte så mycket man kan tro för mycket går åt jobbsökningar, möten, planering och de kära människorna i mitt liv. Men denna dötid har jag lyckligt fått fylla med läsning. Nu är jag inte lika lycklig längre dock. Jag har läst Gore Vidals "Evigt Krig för Evig Frid", lite ur Bonniers bok "Afrika" och nu fortsätter jag där jag senaste slutade i "Författare räknar inte röster" av den hela fantastiska Arundhati Roy. Samhällskritik är bra grejer, och alla böckerna är väldigt bra skrivna (Afrika är lite torr) men de tar musten ur en. När jag läser allting, nu senast var det om massakern vid Gujarat, blir helt tom och utmattad. Det är så mycket sjuka saker som händer. Men det värsta är att det är så lite jag vet om det. Gujarat är långt borta och därmed är det lätt att glömma bort det, inte lyssna om det eller helt enkelt inte vet om det. Och dödsiffror är ju bara en siffra som försvinner lika snabbt igen när man hör om det i medierna. Men när jag läser om det nu slås insikten in som en spik, bit för bit. Om Gujarat då. Men det finns ju tusen spikar till att slå in, tusen tragedier och dödsiffror till.

Dramatiskt värre blev det här men det är ju faktiskt rätt dramatiskt också.

Menmen, jag går väll och duschar bort det hela innan jag gör mig redo för kåren. Fan vad fint.