Aningen dragen
Evigheter sen jag skrev här. Och nu väljer jag dessutom att göra det med alkohol i kroppen så inlägget kommer bli gnälligt, men det kanske kan vara spännande?
Kom precis hem från kåren, det var så länge sedan jag var där och festade, känns som evigheter sen.. men det var kul! Riktigt kul vid tillfällen iallafall, trevligt att träffa och prata med människor jag inte sett på länge. Vid sådana tllfällen saknar man BTH lite extra mycket, men snart är jag ju tillbaka. På måndag börjar det igen. Men ikväll var något var fel, det fanns en obehagskänsla om låg i min mage och virlade runt. Jag känner det alltid på ett sånt speciellt sett, det börjar i magen och sen så kommer tankarna efter och sen är man fast. Jag vill gå ner i en regerssion och lipa. Min första reaktion på det är att bara gå, en aningen panikartad känsla att jag måste lämna vad det än är som får mig att känna obehaget. Men då kommer nästa fråga, vart går jag? Inget ställe känns riktigt bra. Fast lägenheten är bra, den är bra att vara i själv, den är fridfull och full av mig.
Vad var det som var obehaligt då? Om jag bara kunde sätta fingret på det! Men jag kände mig lite jagad ikväll, som om jag inte riktigt visste vem jag kunde luta mig mot, mina underbara vänner kan jag göra det mot såklart men det finns andra som är så stora frågetecken. Den vanliga frågan om vart man har människor ligger i bahuvudet och man längtar efter en trygg hamn. Klichigt? Japp.
Jag träffade en brud nu på kåren som blev förbannad på mig för att jag pratade men en kille hon var kär i som är en gammal kompis till mig, lite av en mentor när jag först började högskolan. Hon ställde mig mot väggen, frågade ut mig och knuffade mig. Visst det var mest en rätt komisk situation och jag kunde inte låta bli att skratta när det hände, det är en sån knäppt jobbig osäkerhet. Men sen började jag fundera, jäkla helvete, allt sånt här. Dejt, ligg, förhållande, kompis eller vad är man? Hon mådde ju så jäkla kasst över det, en överreaktion eftersom jag tydligt och klart förklarade för henne att jag inte skulle hem med honom och hon var riktigt dragen. Men visst är det alltid lite så, hennes osäkerthet var bara tydligare än andras. Alla längtar väll efter någon att luta sig emot vid tillfällen, att bara ligga bredvid någon eller? Men hon verkade ha missat stoppet på vägen där det tog slut och sånt känns ju skit. Ligga är ju rätt trevligt men ibland behövs det mer. Ibland inte iförsig så för er som gör det, enjoy :)
Helt enkelt tror jag det är att jag inte orkar med det här med att träffa folk ute och på fem sekunder lista ut om man vill umgås med dem eller ej på ett eller annat sätt, man pratar med människor och känner att de är idioter, men pratar med andra människor och känner sig som en idiot. Hela maktspelet med vem som är överlägsen vem, vem som gör bäst grejer, vem som har häftigast ställe, det orkar jag inte med! Men ändå gör jag det, precis som alla andra och känner mig lika vidrig efter. Riktigt gnälligt blev det här och jag känner att jag fortfarande inte fått ur mig vad jag vill få ur mig men jag får nog stanna vid det här för jag bara snurrar runt och jag får inte fram någon vettigt poäng. Jisses alltså, nåja för er som inte är lika kinkiga som mig (om någon ens läser det här, fasen runt ett år sen jag uppdatera tror jag?) så ha en underbar helg och bevisa min bitterhet fel!
Kom precis hem från kåren, det var så länge sedan jag var där och festade, känns som evigheter sen.. men det var kul! Riktigt kul vid tillfällen iallafall, trevligt att träffa och prata med människor jag inte sett på länge. Vid sådana tllfällen saknar man BTH lite extra mycket, men snart är jag ju tillbaka. På måndag börjar det igen. Men ikväll var något var fel, det fanns en obehagskänsla om låg i min mage och virlade runt. Jag känner det alltid på ett sånt speciellt sett, det börjar i magen och sen så kommer tankarna efter och sen är man fast. Jag vill gå ner i en regerssion och lipa. Min första reaktion på det är att bara gå, en aningen panikartad känsla att jag måste lämna vad det än är som får mig att känna obehaget. Men då kommer nästa fråga, vart går jag? Inget ställe känns riktigt bra. Fast lägenheten är bra, den är bra att vara i själv, den är fridfull och full av mig.
Vad var det som var obehaligt då? Om jag bara kunde sätta fingret på det! Men jag kände mig lite jagad ikväll, som om jag inte riktigt visste vem jag kunde luta mig mot, mina underbara vänner kan jag göra det mot såklart men det finns andra som är så stora frågetecken. Den vanliga frågan om vart man har människor ligger i bahuvudet och man längtar efter en trygg hamn. Klichigt? Japp.
Jag träffade en brud nu på kåren som blev förbannad på mig för att jag pratade men en kille hon var kär i som är en gammal kompis till mig, lite av en mentor när jag först började högskolan. Hon ställde mig mot väggen, frågade ut mig och knuffade mig. Visst det var mest en rätt komisk situation och jag kunde inte låta bli att skratta när det hände, det är en sån knäppt jobbig osäkerhet. Men sen började jag fundera, jäkla helvete, allt sånt här. Dejt, ligg, förhållande, kompis eller vad är man? Hon mådde ju så jäkla kasst över det, en överreaktion eftersom jag tydligt och klart förklarade för henne att jag inte skulle hem med honom och hon var riktigt dragen. Men visst är det alltid lite så, hennes osäkerthet var bara tydligare än andras. Alla längtar väll efter någon att luta sig emot vid tillfällen, att bara ligga bredvid någon eller? Men hon verkade ha missat stoppet på vägen där det tog slut och sånt känns ju skit. Ligga är ju rätt trevligt men ibland behövs det mer. Ibland inte iförsig så för er som gör det, enjoy :)
Helt enkelt tror jag det är att jag inte orkar med det här med att träffa folk ute och på fem sekunder lista ut om man vill umgås med dem eller ej på ett eller annat sätt, man pratar med människor och känner att de är idioter, men pratar med andra människor och känner sig som en idiot. Hela maktspelet med vem som är överlägsen vem, vem som gör bäst grejer, vem som har häftigast ställe, det orkar jag inte med! Men ändå gör jag det, precis som alla andra och känner mig lika vidrig efter. Riktigt gnälligt blev det här och jag känner att jag fortfarande inte fått ur mig vad jag vill få ur mig men jag får nog stanna vid det här för jag bara snurrar runt och jag får inte fram någon vettigt poäng. Jisses alltså, nåja för er som inte är lika kinkiga som mig (om någon ens läser det här, fasen runt ett år sen jag uppdatera tror jag?) så ha en underbar helg och bevisa min bitterhet fel!
